Kom också på en tredje och en fjärde slutsats.
3. Det är att det är tur för Håkan Juholt att Sverigedemokraterna uppnådde sitt mål och kom in i riksdagen. För om dom inte hade gjort det så hade Håkan Juholt varit den av riksdagen partiledare som svenska folket har lägst förtroende för och då hade det antagligen varit omöjligt att sitta kvar. Nu finns det som väl är en partiledare som ligger efter. Att förtroendet för s-ledaren är lägre än för den partiledare som MPs språkrör Peter Eriksson kallade ”stalinisten” tycker förstås många är förstås illa nog. Det är lättare för Jimmie Åkesson att leva med sistaplatsen det då den andel av väljarna som har ”stort eller mycket stort förtroende” för honom är nästan dubbelt så stor som den andel av väljarna som röstade på SD i riksdagsvalet.
4. Den av vissa så kritiserade Göran Hägglund klarar sig rätt bra och den andel av väljarna som har stort eller mycket stort förtroende för honom är väsentligt större än den andel av väljarna som kan tänka sig att rösta på partiet. Det visar på att Kristdemokraternas kris inte beror på partiledaren. Partiet bildades en gång som Pingstkyrkans politiska gren (på samma sätt som Sinn Fein var IRAs politiska gren, inga likheter i övrigt). Partiet låg i en massa val under riksdagsspärren men en stjärna (Alf Svensson) och ett valtekniskt samarbete med C gjorde att dom tog sig över spärren. Men väljarbasen för Pingstkyrkans politiska gren är för liten för riksdagen så det krävs moderata stödröster för att hålla dom kvar. Men det är tveksamt om det håller i längden.
